Hej..
Blä på dig, blä på mig, blä på alla, blä på livet, bläääää!!!
Ni är människorna som gav mig falskt hopp.
Borde aldrig ha fått det.
Allt går bara dåligt.
Ska typ träffa Rasmus imorgon.
Vill inte!
Jag vill somna och aldrig vakna..
Aldrig, fattar ni?
"hur kan ja betyda så mycket för en människa ja inte känt mer än typ 5veckor? D:"
// Rasmus.
Vi chattade.
Jag vet inte.
Jag vill inte träffa nån just nu.
Uppfattar alla som irriterande.
Varför kan inte jag bara dö?
Det är det jag alltid velat.
"Självmord är för fega."
Det är det jag har intalat mig själv hela tiden.
För att överleva.
Nu funkar det inte längre..