Arvid, Arvid, Arvid...

Ångest, Ångest, Ångest...

Har ätit glass i en hel vecka nu. :)
Mums!
(Självtröst. Suck på me)

Idag kom det en ung vuxen kille till oss som fixar lite med vårt hus.
Jag hade helt glömt bort hur han ser ut o så kommer han.
Han kommer toppless o solbränd!
Han e ganska snygg (skitsnygg).
Arvid e nästan raka motsatsen...
Jag kanske bara inbillar mig att jag e kär.
Hoppas det...
Funderar på hur det kommer bli första gången på teatern.
Ska jag krama Arvid då?
(SNÄLLA SVARA PÅ DET!!!)
Jag kommer ju krama alla andra...
Jag vill ju krama honom men borde jag verkligen det?
Majau!
Hjälp mig alla trogna läsare!

Var på teater med mormor idag.
Det fick mig att inse hur mkt jag saknar min lilla teaterfamilj!
Jag tror nog jag ger Arvid en kram...
Eller?

Jag började skratta så mkt idag ett jag efter ett tag började gråta.
Varför?
Efter ett tag kom jag fram till att jag grät för att jag fatta nånstans att jag saknar er, älskar honom men att jag aldrig kommmer få ett "och så levde de lyckliga i alla sina dagar..."